BLI MEDLEM IDAG

Bli medlem nu och höj din jobbvardag med ny kunskap kring ledarskap, motivation och prestationer!

Bli medlem nu!

Menu

Skribentbiografi

Artiklar av denna skribent:

  • Ingen blir statsminister i Sverige på gamla meriter. Söndagen den 14 september 2014 kommer väljarna att avgöra vem som ska styra Sverige fram till 2018 i första hand utifrån realismen i utmanarnas framtidslöften. Betydligt mindre betydelse har det om regeringen lyckats bra eller mindre bra under perioden 2010-2014. Det är så politiska val måste gå till i en framåtsiktande demokrati.

  • Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt lyckas utmärkt med en sak i sin ledarroll. Hans retorik når fram till partiets traditionella medlemmar, anhängare och väljare. Med rätt ton sluter han leden och håller tätt runt sig, sitt parti och sina partiaktiva. Det gör att Jonas Sjöstedt just nu får leda ett parti som är dubbelt så stort i opinionen som Kristdemokraterna och Centerpartiet.

  • Vad vore Kristdemokraterna utan Göran Hägglund? Det är en naturlig fråga med tanke på att en hel del kristdemokrater vill bli av med honom och byta partiledare. En lika naturlig fråga är: Vad vore Göran Hägglund utan Kristdemokraterna? Det är allmänt omvittnat att Göran Hägglund är en rolig, trevlig och hygglig kille. I väljarnas ögon framstår han dessutom som en duglig för att inte säga skicklig politiker.  Men är han en tillräckligt bra partiledare? 

  • Under våren och sommaren har jag på denna plats försökt analysera situationen för fem av riksdagens åtta partier: Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. I mina ögon kommer dessa partier att klara riksdagsvalet 2014 utan större problem. Under kommande höstmånader kommer jag att stanna vid svensk politiks tre krispartier: Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. För två av de här partierna finns risken att hamna under riksdagsspärren. Trots att krispartierna har taktiskt skickliga och kunniga ledare handlar en del av partiernas kris om ledarskapsproblem.

  • Sverigedemokraternas intåg i rikspolitiken antyder goda ledaregenskaper hos partiledaren Jimmie Åkesson och hans partiledning. Genom anpassning till den politiska konventionen och traditionen har det tidigare lilla främlingsfientliga extremistpartiet bytt kostym i hopp om att uppfattas som ett respektabelt parti bland tillräckligt många, till en början fem procent av väljarna.

  • Det är inte för mycket att påstå att andra svenska partiledare gärna skulle vilja vara Gustav Fridolin eller åtminstone vara i hans position just nu. Ett år kvar till valet och Sveriges yngste partiledare är eftertraktad från alla håll – både från Alliansen och de rödgröna. Inte nog med det: Han är också fruktad. Hans framgång hotar inte bara de två största partiernas möjligheter att bilda regering. Miljöpartiet frestar särskilt på de mindre partier som balanserar på gränsen till riksdagsspärren.

  • Folkpartiledaren och utbildningsminister Jan Björklunds ledarskap är hotat. I första hand handlar det om ledarskapet som rör svensk skola. Det hotas utifrån av oppositionen, men också inifrån Alliansen.Under det senaste decenniet har Jan Björklund förändrat debattklimatet inom utbildningspolitiken liksom förutsättningarna för skolpolitiken och skolan. Han har gjort det som skolborgarråd i Stockholm, som oppositionspolitiker och som statsråd sedan 2006.

  • När vi närmar oss valdagen i september 2014 kommer väljarna på sin höjd att minnas bråkdelar av Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs förmåga att hålla Sverige undan den europeiska krisen och de senaste årens internationella stormar. De flesta väljare må medge att Reinfeldt klarat många hinder, men med valsedlar i handen i båset är det framtiden som gäller.